Sunday, 2 November 2008

Crafter by force - Angler fish beanie

Sometimes people ask me why I craft. Well. I do it because I am forced to do it. I have a very vivid imagination and see pictures before my eye, and then I want it. And after searching all shops and internet I still can't find EXACTLY what I want. Either it is close, but not entirely right, it is not the quality I want, or it is downright ridiculous expensive. So. I end up doing it myself. Now. It turns out that my children have realized that mum can fulfil their wishes, and they don't seem to be lacking imagination either. My sons last request was a beanie for the winter with an angler fish on it. We live at the coast, and we often have extremely long visits to the fish shop to buy dinner. Discussing which fish is the ugliest, scariest, prettiest, reddest, with largest eyes, or whatever...

The angler fish is a favourite. Really scary, and ugly. And it is also featured in the "Finding Nemo" as a really scary fish. And, as you all might have guessed an angler fish beanie would be hard enough to find, and when you on top of that get the request of a red one, it is downright impossible. So. I end up doing it myself. My son thinks he is the coolest, ever... but still a little pale from this weeks ear-and-throat-infection. (Technical: Interlock from E-slöjd in double layers, with an appliqué.)

Ibland så får jag frågan om varför jag är en pysslare. Och jag brukar svara något i stil med att jag är tvingad till det. Jag har en livlig fantasi och ett otroligt utvecklat bildseende, vilket gör att jag får en bild av vad jag vill ha och sedan MÅSTE jag bara ha det. Men, efter att ha letat på nätet och i alla affärer så hittar jag ändå inte det. Ibland är det bara NÄSTAN rätt och ibland så är inte kvaliteten den jag vill och om allt skulle stämma så är det så löjligt dyrt att jag vägrar att betala. Så, de slutar med att jag gör det själv. Nu visar det sig att barnen har insett att mamma kan uppfylla deras önskningar och de verkar inte heller sakna fantasi. Min sons senaste önskan var att få en vintermössa med en marulk på. Vi bor ju i Göteborg och vi har ofta långa besök vid fiskaffären för att diskutera vilka fiskar som är läskigast, rödast, störst, minst, blankast och sedan köpa middag där.

Marulken är ju en favvis. Riktigt läskig och ful. Och, den finns ju med i "Hitta Nemo" också och är en riktigt läskig fisk där också. Och jodå. Ni har gissat rätt. Det är inte HELT enkelt att hitta en mössa med en marulk på, och när möss-eländet dessutom ska vara rött så underlättar det inte saken heller. Så, det slutar med att jag gör den själv. Min son tycker att han är den coolaste killen som finns, särskilt när han har på sig mössan, trots att han är lite blek efter veckans öron-och-halsinfektion! (Teknik: E-slöjds trikå i dubbel lager och applikation.)

5 comments:

Lilla Gryn said...

Fin mössa!! Det är ju tur att du är en sån pysslare, tur för dina barn och för oss andra som blir inspirerade av dig.

Jes said...

cool mössa!

florin said...

Jätte snygg mössa! Anton skulle oxå vara tok-stolt om jag lyckades med nått sånt... fast jag måset ge mig på nån ännu tjockare mössa, vi har fått så kallt nu...

Caroline said...

Och om man vill ha en mössa med lakansväv på insidan så är det också bra att du är pysselintresserad!

mustafa said...

åh, marulken kungen av de fula fiskarna.